Fångad i ovissheten springer du omkring
Förstör för dig själv
i jakt på ingenting



Vilsen,
som om du aldrig hittat hem
 och du frågar dig själv
vem du har blivit

 

Som om det någonsin
funnits några svar
faller du ihop
i en hög av uppgivenhet



du plågar dig själv
med hoppet
låter det stanna kvar i hjärtat
hoppet, det som dödar oss
och håller oss vid liv

 

Allt för att du var för långt bortom
din egen livslust

Liknande inlägg

1 kommentarer

Nathalie

03 Jan 2013 14:23

Mycket stark och bra dikt <3

Svar: Tack :) <3
Poppins

Kommentera

Publiceras ej