Fångad i ovissheten springer du omkring
Förstör för dig själv
i jakt på ingenting
Vilsen,
som om du aldrig hittat hem
och du frågar dig själv
vem du har blivit
Som om det någonsin
funnits några svar
faller du ihop
i en hög av uppgivenhet
du plågar dig själv
med hoppet
låter det stanna kvar i hjärtat
hoppet, det som dödar oss
och håller oss vid liv
Allt för att du var för långt bortom
din egen livslust
1 kommentarer
Nathalie
03 Jan 2013 14:23
Mycket stark och bra dikt <3
Kommentera