livingdead,blogg,se

Jag kanske grät
lite för många tårar

till den där låten
som talade med min ångest
och skapade
ännu en
virvel av känslor

i mig

Jag kanske inte vågade
låta de där vassa
leksakerna
springa bort
från min hud

Jag kanske bara ville
låta smärtan pulsera
mina randiga armar
kanske bara
behövde
målas om

ni vet som husen
om sommaren

för vad som helst
är väl bättre än ett hjärta i ångestens eldar?

Jag kanske bara blev hon
som älskade
den skrikande tystnaden
i någon slags

hatfylld
dubbelmacka
en sån som smakar illa
men man inte kan låta bli att äta

Kanske fanns det aldrig en orsak
till min lidande
tystnad

kanske,
Mina ord tappade sin betydelse
redan innan
jag han säga dem
så det var därför
jag skrev dem
i hjärtat